Dagar 9-11 Lördagen - måndagen den 13-15 September 2008 - Förvirrade försvinner vi i historiens irrgångar

När vi lyfte ankare nästa morgon kunde vi inte längre urskilja dagarna som sakta gled in och ut i varandra. Vi reste i det historiska Dalmatien medan tiden stod stilla. Den ena banketten följde den andra. Den ena exotiska osten avlöste den andra. Månen gick från ny till nedan. Andreas videos av sina resor i Odysseus kölvatten förde oss från Aegeiska havet till Sicilien. Vi lade till i den ena medeltida staden efter den andra. Diocletianus föreläste för oss om sitt hov i Split och Sankt Laurentius mötte oss i olika gathörn.

I flera nätter låg vi förtöjda i en bukt utanför Trogir. Vi låg bakom ett stort varv från Tito-tiden som missprydde denna pärla av medeltidsstad. Vi låg under inflygningsbanan till flygfältet i Split och kunde notera vilken strid ström av turister som flög in till staden. Efter en solig dags segling satt vi på däck och förberedde oss för middagen.

Plötsligt samlades hundratals måsar på ett och samma ställe några hundra meter från båten. Under ett väldigt liv kraxade och flaxade måsarna. Fiskar började hoppa. Vi gissade att våra följeslagare delfinerna hade inringat ett fiskstim som till slut försökte rädda sig genom att hoppa upp i luften. Men där inväntade de beräknande måsarna som en efter en flög i väg med en munsbit. När måsarna fått sitt, serverade Isolde oss ännu en läcker middag.

Nästa morgon vandrade vi in till Trogir, denna underbara medeltida stad som präglades av italiensk arkitektur. Vi klättrade upp till toppen av den stora kyrkans torn och beundrade utsikten. Vi mötte Sankt Laurentius (Lars) som stod staty i många kyrkor med den grill i handen på vilket han lidit martyrdöden under romarna.

Vi vandrade in i ett gammalt kloster som visade sig vara trappistmunkarnas hem. I detta kloster fanns bara två bröder men flera trappistkloster fanns i Kroatien. Vi önskade deras tysta flit väl. Vi hittade till slut den äldsta kyrkan i Trogir men Sankta Barbara var inte öppen.

På en bakgård i Trogir

Vi tog turistbåten från Trogir till Split. Den var en tidsmaskin ty den förde oss från medeltiden till romartiden. I Split (Spalatum) klev vi av och steg direkt in i Diocletianus slott. Diocletianus var en lokal pojke som blev romersk kejsare och lät bygga ett palats i Split dit han drog sig tillbaka sedan han överlämnat makten till utsedda efterträdare.

Författaren på plats vid Diocletianus palats

Diocletianus levde i brytningstiden mellan de romerska gudarna och kristendomen och han avrättade många kristna. Men knappt hade Diocletianus lagts i sin imponerande grav i Split förrän de kristna tog makten och kastade ut Diocletianus från sitt mausoleum.

Emil föregick med gott exempel och ledde oss upp till kyrktornets topp där vi kunde överblicka det förflutna. Sedan steg vi ned till nutiden och åt glass serverad av bryska kroatiska servitriser.

Vi återvände till Rogoznica där vi ankrade en natt men nu på andra sidan udden. Det var ännu vackrare på denna sida och här gick Emil och jag en fin promenad runt udden. Exploateringen hade gått längre här med turisthotell och stora, påkostade villor. Men så låg Split inom bekvämt köravstånd. Jag vandrade omkring i den och trodde att jag levde i det förflutna.

Zénon! Cruel Zénon! Zénon d’Èlée!
M’as-tu percé de cette flèche ailée
Qui vibre, vole et qui ne vole pas!
Le son m’enfante et la flèche me tue!
Ah! le soleil... Quelle ombre de tortue
Pour l’âme, Achille immobile à grands pas!