Uppbrottet Torsdagen den 4 september 2008– Le vent se lève!... il faut tenter de vivre!

När jag vaknade klockan fem på morgonen såg jag fram emot tio dagar av sysslolöshet på fartyget Algarina i Odysseus farvatten. Flyget gick via Amsterdam till Zagreb där jag med andan i halsen som sista passagerare klev på planet till Zadar och intog platsen på andra sidan gången från min färdkamrat Emil Ems från Bryssel. Jag tvekade att störa honom, försjunken som han var i ett samtal med en vacker ung dam i flygstolen intill.

Efter trekvart landade vi i Zadar vid ett gammalt militärflygfält med en glänsande ny flygterminal (EU-pengar enligt Emil). På väg mot terminalen korsade planet en bilväg där bilarna snällt väntade bakom nedfällda bommar. Temperaturen var 30 grader - ett tecken på att vi kommit rätt.

Utanför terminalen stod vår gamle vän och studiekamrat Hans Christian Cars och väntade på oss i den gassande solen för att möta oss och köra oss i sin bil till marinan på Murter (ca 60 km söder om Zadar). Hans Christian skulle nu bli vår värd, kapten och färdledare under den kommande seglatsen.

Vilken fröjdefull färd längs kusten! Det kändes som sommarlovets första dag! Landskapet liknade Medelhavskusten. Låga disiga berg låg till vänster om vägen och blåskimrande vatten till höger. Vi passerade genom små byar längs kusten med gamla hus, många kyrkor och svartklädda gummor.

En uniformsklädd general Gotovina betraktade oss stumt från enstaka affischer. Kuststräckan var förhållandevis välmående med enkla men välhållna stenhus - som Rivieran på femtiotalet. Enligt Hans Christian är kuststräckan den rikaste delen av Kroatien och turismen är den huvudsakliga inkomstskällan. Flera nybyggda marinor finns fullpackade med segelbåtar.

Turisterna kommer huvudsakligen från Österrike eftersom det tar ca sex timmar med bil från Wien. Vi förfriskade oss med några lokala öl i väntan på att dragbron till ön Murter skulle sänkas och anlände sedan till en jättelik marina där Algarina låg. Vilken grann syn!

Den svenska flaggan var i topp och flaggan med det åttaspetsiga maltesiska korset hängde i aktern. Algarina är registrerad på Malta och Emil påminde oss om att flaggan symboliserade de åtta kungadömen som deltog i det första korståget.

Hon är ett turkiskbyggt fartyg som med sina ca 25 meter (82 fot) har gott om plats för gäster i sex stora hytter. Bäst är de stora däckutrymmena. (Se http://www.adriayachting.se/.) Fartygets skyddsängel Isolde Cars hälsade oss ombord med en magnifik måltid på däck.

Vi avnjöt den under stjärnhimmeln och stim och stoj. Drömde vi? Övertygade till slut att vi verkligen befann oss vid Adriatiska havet, gick vi mätta och belåtna till kojs och sov tryggt till morgonen därpå.

”Skyddsängeln” Isolde